VIS (Nordic Journal for Artistic Research) #6 Smitta presenterar fem expositioner som visar på smitta som ett konstnärligt begrepp, i betraktelser och analogier, i konstnärliga försök och fördjupningar, i levande exempel på hur performativ beröring och överföring komplicerats och omöjliggjorts under restriktioner och isolering – men också belyser fysisk närvaro och beröring som en grundförutsättning för konsten.
Timo Menke, bildkonstnär, presenterar en vindlande exposition som fokuserar på den mörka agensen i kosmisk och mikrobiologisk materia. Hur den mörka materien transformerar, infekterar och eventuellt sammansmälter i symbios med människan. Han använder viruset och smittan som en kreativ härd där kusligheter och generativa kvaliteter samsas och frammanar en mörk upplysning. Texten är ett manus för en performativ läsning och har karaktären av ett omkväde med återkommande koriska kommentarer. En berättelse bestående av fragment om läderlappar, virus och mörk materia upplysta av en Corona i Platons grotta, en smittans mikrohistoria. Läs expositionen online på Research Catalogue.
[show ids=’2253,2254,2255,2256,2257,2258,2259,2260,2261,2262,2263,2264,2266,2267,2268,2269,2270,2271,2272,2273,2274′ main_size=’full’ fx=’fade’ pause=’1′ strip-style=’thumbs’ controls=’show’ style=’strip-below’]
I min konstnärliga praktik återkommer jag ständigt till den mörka agensen hos kosmisk liksom (mikro)biologisk materia. Jag undersöker hur den kan transformera, “smitta” eller ingå symbios med människan språkligt, bildligt och trans-materiellt i Karen Barads anda. Utifrån den ontologiska och epistemologiska diskurs som människan är intrasslad i, försöker jag arbeta fram vad jag kallar för en mörk upplysning. Texten utgör ett manus till en performativ läsning av fragment om läderlappar, virus och mörk materia, upplysta av en Corona i Platons grotta. Både i kontrast till och i likhet med virusets mikroskopiska storlek förstås pandemin här inte som den ultimata katastrofen, utan som en fotnot i ett större narrativ av sammankopplade fenomen, i riktning mot bland annat Timothy Mortons hyperobjekt. Betraktad utifrån spekulativt realistiska, objekt-orienterat ontologiska och hauntologiska perspektiv kan smittan dölja framtida effekter som är inkuberade i en liksom förmörkad och akut samtid. Som manus för en performativ läsning, med omkväden och sceniska anvisningar i marginalen, kan texten läsas som ett bidrag till en smittans mikrohistoria i mörkrets tecken. Presentationen i det föreliggande formatet är anpassat för webben med visuella och grafiska gestaltningselement.
– Timo Menke
VIS: ISSN 2003-024X
https://doi.org/10.22501/vis
